Annons
Annons

En perfekt flickvän


Idag såg jag en status från en bekant som skrev att han och hans flickvän nu varit tillsammans i sex år och att han aldrig sett henne gnälla eller vara sur, inte en enda gång på varken honom eller deras barn.

Flickvännen (sambon) är säkert en helt fantastisk människa och visst är det fint att han har hyllar henne offentligt, men samtidigt låter det så overkligt i mina öron. Jag tror att jag är mer positiv än de flesta människor och min glädje till livet är genuin. Det är ingen påklistrad fasad utan de som känner mig vet att jag bara är sån, en optimist av rang som ser livet från den ljusa sidan vilket är en av mina största tillgångar. Jag kan sträcka på mig och gå igenom utmaningar med stadiga kliv trots att livet ibland utmanar mig. Men jag är fortfarande mänsklig.

Jag har gnällt, tjatat och surat på Niclas (och barnen) så att de har varit ganska trötta på mig. Jag förstår inte hur man kan leva sex år tillsammans och aldrig behövt gnälla på sin partner eller på barnen? För mig låter det lite för ”bra” för att vara sant. Hur uppfostrar man sina barn om man inte tjatar och gnatar till dess att de lyssnar? För att inte tala om Niclas.

Både han och jag har brister och svagheter som vi ibland kan tjafsa om. Exempelvis så tycker Niclas att jag är oansvarig när det kommer till fukt i huset, jag torkar inte badrumsgolvet lika noga efter en dusch som han gör och jag hämtar inte 10 kg papper och torkar golvet snustorrt efter att barnen spillt lite vatten. Ja, då tjatar han (med all rätt) och vice versa. Niclas disk har svårt att hitta in i diskmaskinen och jag önskar ibland att han tar mer ansvar med barnen och hjälper till mer. Då kan jag bli sur och irriterad för att jag tycker att jag gör ”allting” själv. Det handlar inte om att vi älskar varandra mindre eller att han eller jag är mer perfekta ju mindre vi tjatar eller gnäller, för mig är det bara något som ingår i livet.

Slutsatsen av detta inlägg är att jag tror att det är viktigt att kunna säga ifrån och att våga visa sig ledsen, att våga ”gnälla” eller vara arg i en relation. Det tyder på en trygghet och att man vill förbättra. Vi lär oss av varandra eftersom att vi älskar varandra. Hade jag inte älskat honom hade jag inte tjatat, då hade jag istället lämnat.

Annons
Dela
Tweeta
Maila
1 kommentar

Annons

 


Laddar