Annons
Annons

”Det är bra att ni passar på, vänta bara tills ni får barn”


Förlåt men nu bara spånar jag vidare här 🙈 Hur känner du att de runt omkring dig/dina följare (då du ändå är en stor offentlig profil) reagerar när du vs Niclas åker iväg? Tänker just på faktorn att ni har barn! Då vi inte har det kan jag inte uttala mig men däremot har jag mer än en gång fått kommentarer i stuket ”Det är bra att ni passar på, vänta bara tills ni får barn!” Tycker att du och Niclas verkar ha en så sund och kärleksfull relation och att ni gång på gång visar att barn inte automatiskt innebär en problematik när en förälder ska resa iväg <3

Annons

SVAR: Jag måste faktiskt, med handen på hjärtat, säga att jag har världens mest underbara läsare. Under hela min bloggtid har jag fått en och annan enstaka elak kommentar men procentuellt är det inte många. Majoriteten av kommentarerna jag får är bara positiva och peppande. Antingen så är ni rädda för mig och vågar inte skriva något elakt?🙈… eller så är ni bara precis som mig, öppensinnade och tycker att det är kul att ta del av andras liv och finna inspiration i det. Jag tror på alternativ nr 2. 😚

Just det där med ”Det är bra att ni passar på, vänta bara tills ni får barn!” – citatet är jag så trött på. Jag har faktiskt skrivit ett inlägg om det tidigare, du kan läsa det här.

Att jag reser iväg och umgås med vänner eller tvärt om, att Niclas reser iväg, har jag aldrig fått någon reaktion på (vad jag minns?).

Någonting som jag fått en reaktion på en gång var när jag och Niclas åkte iväg tillsammans. Jag och Niclas brukar ju resa iväg själva då och då. Ibland blir det bara en natt, ibland en weekend och ibland en långweekend. Varför gör vi det? För att vårt äktenskap är värt det. Vi är värda det. Vuxentid, att bara bry oss om varandra och fokusera på varandra. Att äta en romantisk middag på tu man hand, strosa runt hand i hand, äta en långlunch, dela på en flaska vin, bara vara och koppla av. Jag älskar mina barn över allt annat i hela världen, men för mig är det viktigt att inte bara ge barnen kvalitetstid och kärlek utan även Niclas och vårt äktenskap.

Hemma är det ibland svårt att skapa tid för bara varandra. Det är svårt att släppa all stress som finns runt om kring oss, både från jobb och hushållssysslor. När vi reser så kommer vi bort från alla måsten och får en chans att bara vara med varandra, att connecta på ett djupare plan än vad man hinner hemma. Jag vet inte hur ofta man passerar varandra i hallen, hinner ge varandra en snabb blick innan ett av barnen kallar, en tvättmaskin som ljuder att den är klar eller ett barn som ropar att den är hungrig. Att vara hemifrån bara han och jag ger oss en möjlighet att prata om vårt förflutna, att skratta, vara sorglös och att skapa nya minnen tillsammans som är viktigt för en relation. Många par som är nykära hittar ofta på saker på tu man hand – även om de har barn. Varför inte satsa på det förhållande man redan har? Måste man skilja sig och träffa en ny bara för att få ”dejta sin partner?”.

Jag förstår inte dom som kan resa iväg med jobbet och tycka att det är okej men samtidigt inte tycka att det är okej att åka iväg med sin partner? Som att jobbet är viktigare än sitt äktenskap?

Och barnen? Dom älskar att vara hos både min mamma och Niclas mamma och ser alltid fram emot att få vara där och bli bortskämda. De får kvalitetstid och skapar minnen tillsammans som inte bara involverar oss föräldrar. Jag tror att det är jätteviktigt. Både jag och Niclas har/hade en nära relation med våra mor-/farföräldrar och jag minns att jag tyckte att det var så mysigt att få vara hemma hos mormor, det är en viktig del av min barndom. Det viktiga är att man pratar med barnen om vart man ska, hur länge man är borta och att vi kommer att resa utan dom men att vi kommer att prata via telefon varje dag. På så sätt har ingenting förändrats från enda dagen till den andra. Barnen är istället medvetna om att mamma och pappa reser iväg men kommer tillbaka och vi hörs via telefon varje dag.

Idag har i princip varje hotell wifi där man kan prata via FaceTime. Vi älskar att få höra när William berättar allt roligt dom har hittat på. Jag tror på riktigt att vi saknar dom mer än vad dom saknar oss, haha =) Även Philip har kunnat prata med oss via FaceTime vilket har varit jätteroligt!

 

För mig personligen är den största rädslan själva flygresan eller om vi skulle vara med om ett terroristdåd. Jag är ALDRIG rädd för att flyga men när vi båda åker iväg utan barnen så slås jag ibland av tanken att ”tänk om planet kraschar – då förlorar de båda sina föräldrar”.

Att döma föräldrar som reser iväg för att skapa tid för varandra är i min värld absurt och som svar på din fråga (nu fick du ett väldigt långt svar här ♡) så är barn en tillgång i livet, aldrig något hinder. De som skapar hinder är i så fall föräldrarna. ♡ ♡ ♡

 

Dela
Tweeta
Maila
2 kommentarer

Annons

 


Laddar