Annons
Annons

Att berätta om sin graviditet tidigt


Först var jag lite osäker på om jag verkligen skulle gå ut med min graviditet innan den välkända vecka tolv. Sedan tänkte jag ”Varför ska jag inte berätta?”. Vad är det värsta som kan hända? Jag vet att det finns en risk för missfall innan vecka tolv men när jag tänkte efter så insåg jag att jag antagligen skulle berätta om missfallet för er ändå. Jag skulle ju inte bli mer ledsen om ni visste om det. Missfall för mig är ingenting skamligt eller någonting som jag vill bli ledsen över i smyg. Om jag får ett missfall och blir ledsen för det så vill jag att ni ska veta varför jag är ledsen. Jag tycker att det är någonting fint att kunna dela med sig av känslor i livet, både glädje och sorg.

Annons

Just nu går min hjärna på högvarv och så fort vi bestämde oss för att behålla barnet blev jag givetvis orolig över missfall. Men samtidigt vill jag dela med mig av graviditeten med er, oavsett om det går hela vägen eller om jag får missfall.

Och skulle jag få missfall så skulle jag ändå vilja prata med er om det. Det kan hända precis vem som helst och det är vanligare än man tror. Men just nu kan jag inte riktigt tillåta mig själv att vara glad eftersom att det finns risk för att det slutar i missfall. I mitt huvud så måste jag se graviditeten svart på vitt och även gå över vecka tolv innan jag kan pusta ut. Jag vet inte varför men oros känslan finns bara där och jag kan inte riktigt glädjas över graviditeten till 100 % ännu. Och då har jag aldrig fått missfall tidigare. Därför vill jag inte ens föreställa mig hur det känns för de blivande föräldrarna som fått ett flertal missfall tidigare.

Därför känner jag att om jag får ett missfall så vill jag i så fall prata med er om det eftersom att det är ett ämne som jag tycker bör lyftas mer.

Men samtidigt så måste jag försöka se det som att vi väntar ett barn till, inte ett missfall. Varje gång jag har gått på toaletten har jag tittat efter blod, varje gång det känns konstigt i magen så tänker jag ”undra om det var ett tecken på missfall nu eftersom att det gör lite ont?” och jag tror inte ens att jag förväntar mig ett tickande hjärta på nästa ultraljud efter att ha googlat runt och läst om massa hemskheter.

För mig känns det så overkligt att bli trebarnsmamma. Samtidigt vill jag vara lycklig i plusset just nu och känna den där glädjelyckan som man får när man plussar.

Jag har alltid varit öppen med mina graviditeter och berättat direkt för alla närstående. Jag tycker att det är skönt att berätta eftersom att fler i så fall kan förstå mig om jag exempelvis inte dricker vin, är väldigt trött, lite extra hormonell etc.

Hur som helst så håller vi verkligen alla tummar och tår för att denna graviditet ska gå vägen och jag hoppas att ni också håller tummarna för oss. Förlåt för ett väldigt långt inlägg och min ärlighet kring detta, men jag kände att jag behövde få prata av mig lite =)

Stor kram till er alla och tack för att ni följer oss och vårt liv!! ♡♡

 
Dela
Tweeta
Maila
6 kommentarer

Annons

 


Laddar