Annons
Annons

3 frågor tre svar


Har du ändat din syn på din kropp och ditt utseende sedan du fick barn? Min största rädsla med att få barn är att jag inte kommer att tycka om min kropp efteråt. Hur kände du? 

Svar: Jag tror att livet går ut på att må bra och för att jag ska må bra måste jag tänka positiva tankar om mig själv. Jag kommer aldrig att må bra i min kropp om jag ger plats åt negativa känslor. En stor styrka jag har haft efter mina graviditeter är att jag suddat bort all negativet och kritik mot min kropp. Jag har slutat att hitta fel. Skulle jag sitta och peka ut varje fel jag har så skulle jag nog istället för att gå ner i vikt efter graviditeten istället gå upp. Jag tror starkt på att negativet föder negativet.

Annons

Istället försöker jag se allt som är bra med min kropp. Genom att tänka att jag är bra, att min kropp är bra och att jag är perfekt så dras jag också mot det. Självklart kan jag inte få mina bröst att bli lika fasta som innan jag ammade eller sudda ut de små bristningar som jag fick under graviditet nr 1. I mitt huvud gör det dock inte mig mindre vacker. Är jag lycklig ser jag också lycklig ut, vilket gör mig vacker och så tycker jag att vi alla kvinnor ska tänka. Vi är alla vackra, oavsett ”skönhetsfel” eller kilon mer eller mindre. Som svar på din fråga: Att tycka om sig själv och sin kropp sitter hos dig. Det finns ingen definition av en perfekt kropp. Ingen annan åsikt räknas, endast den som är din och den kan du själv styra över.

Hur mycket shoppar du för varje månad? Vad köper du mest, kläder till barnen eller dig?

Svar: Ska jag vara ärlig så har jag ingen direkt koll, det går i perioder. Ibland shoppar jag ingenting och ibland köper jag massor. När Philip var bebis var det mysigt att köpa kläder till honom eftersom att det fanns så mycket söta små bebiskläder. Numera drar han storlek 104 vilket är samma avdelning som William som bär storlek 140. Pojkkläderna i den storleken är sådär roliga, därför shoppar jag mest kläder till barnen utomlands om jag ska vara ärlig. Heminredning är nog det jag lägger mest pengar på just nu, om man skulle summera och snitta ut över ett år.

Jag älskar din syn på barnuppfostran därför undrar jag vad du tycker är viktigast när det kommer till uppförande. Är du en mamma som daltar eller är du tvärt om? Jag har fått för mig att du ger barnen massa kärlek men också bestämmer ganska mycket. Hur är skillnaden mellan din och Niclas uppfostran gentemot barnen?

Svar: När William var liten tänkte jag att vi skulle vara ”bästa kompisar” livet ut. Vi skulle ha en kompis-relation där jag skulle vara mer som en kompis än en mamma.  Några få år efter insåg jag att barn inte behöver en förälder som ”bästa kompis”, barn behöver en stabil, trygg och närvarande förälder som sätter gränser men också ger kärlek. I min och Niclas relation så är jag mer lugn och relativt chill. Niclas är säkerhetsgurun nr 1 och ska enligt mig ibland överdriva med säkerheten. Jag stressar inte upp mig utan låter barnen få utforska utan att jag är där och hjälper till i minsta lilla steg. Istället finns jag där bakom med ett vakande öga samtidigt som jag inte rusar fram vid minsta lilla felsteg eller frustration.

En skillnad mellan mig och Niclas kan till exempel vara att barnen får hoppa i sängen under min bevakning medan Niclas inte gillar det alls: ”barnen kan skada sig”. Han säger alltid åt barnen att gå ner från sängen när de hoppar. Jag förstår honom, men samtidigt minns jag hur jag själv hoppade och studsade i all evighet i mina föräldrars säng. Jag inte vill ta ifrån mina barn den befriande och lyckliga känslan. Givetvis vet jag att det finns en risk att barnen kan skada sig, men den är minimal. I mitt huvud är hela livet en risk.

Jag ger ofta barnen utmaningar. ”Philip, släng blöjan” kan jag säga efter att vi bytt hans kissblöja. Då tar han blöjan som jag knutit ihop och går hela vägen in till köket och slänger den i papperskorgen. Jag ser att han växer och blir stolt över sig själv. På samma sätt kan även detta vara min nackdel. Ibland låter jag kanske barnen få lite för mycket ansvar; som tillexempel när William får byta lakan i sin säng själv och det slutar med att han står och skriker/gråter över att han har gjort fel. Då kan jag ibland känna att jag kanske skulle ha hjälpt honom lite tidigare och får dåligt samvete över att han blev ledsen. Som svar på din fråga så tror jag att du har rätt: Jag bestämmer ganska mycket men ger också barnen mycket kärlek.

Dela
Tweeta
Maila
1 kommentar

 


Annons


Laddar